Kyra inledde med att konstatera , efter alla år hon ägnat sig åt dressyr, att ju mer hon lär sig desto mindra tycker hon att hon kan…
- En sak har jag i alla fall kommit fram till och det är att ryttaren har ansvaret för hur man rider hästen, säger Kyra.
- Det går inte att skylla på tränaren eller hästen. Tränaren kan ge råd, idéer och riktlinjer men det är upp till ryttaren hur man rider.
Det är svårt att lära ut en känsla, menar Kyra och jämför med jordgubbssylt.
- Det är som att försöka beskriva hur jordgubbssylt smakar. När man vet hur det smakar kan man identifiera det.
Kyra menar att man måste våga försöka och inte ska vara rädd för att göra fel.
- Det är av misstagen man lär sig. Ge inte upp utan försök igen och igen.
Publiken fick mycket matnyttigt till livs men Kyra återkom som alltid till grunderna, sitsen och ryttarens inverkan på hästen.
|
Vinklarna är viktiga och då pratar Kyra om ryttarens vinklar. Armbågen ska ligga vid sidan av kroppen och i sådan vinkel att det blir en rak linje från armbågen, via handeln och tygeln till bettet. För att hålla händerna stilla kan det vara bra att sätta en liten rem i sadeln och hålla i den tillsammans med tygeln.
- Kom ihåg att ryttaren inte ska ”bära” hästen med handen, säger Kyra.
- Hästen måste bära sig själv - och ryttaren! |
En bra övning är att hålla ett ridspö med tummarna. Det är enklare att hålla ihop händerna och det syns tydligt om man höjer eller sänker en hand. Foto: Monica Collin |
En annan viktig vinkel är ryttarens knä, många ryttare har för långa läder, menar Kyra.
- Hästen är som en tunna och ska ryttaren kunna hålla om hästen kan man inte sitta med raka ben, förtydligar Kyra.
Kyra pratar mycket om mellandelen och ryttarens tyngdpunkt som finns inne i magen, ungefär bakom naveln. Ryttaren ska sitta rakt, både i lodlinje och med parallella höfter. Höftlederna ska vara strax bakom hästens manke, vilket ställer krav på att sadeln ligger rätt på hästen och inte åker framåt. Ryttaren måste vara så stabil i mellandelen att han/hon sitter kvar i samma position, oavsett om hästen tar ett ökat stöd på tygeln eller plötsligt släpper stödet.
- Vikten är den viktigaste hjälpen, säger Kyra.
- Det är en passiv hjälp men den påverkar hästen hela tiden.
Eftergiften är viktig, både fysisk och mental eftergift. Eftergiften är också ömsesidig. Hästen ska ge efter och följa ryttarens hjälper men ryttaren måste också ge efter när hästen gör rätt.
- Hästen ska svara framåt för ryttarens hjälper och fortsätta tills ryttaren säger något annat.
- Ge en hjälp, ta bort den och ge den igen när det behövs.
Hästen måste arbeta över ryggen, länga ryggmusklerna och korta magmusklerna, ryttaren måste känna hästens rygg under sig.
- Många rider sadeln istället för hästen, säger Kyra, och tillägger att ryttaren måste sitta mjukt och låta hästen bära med ryggen. Försöker ryttaren trycka sig ner i sadeln för at få en djup sitts hämmar det istället hästens ryggverksamhet.
Kyra poängterar att ridning är här och nu, inte hur hästen gick igår eller förra veckan.
- Varje gång får man börja med att kolla att grunderna fungerar, säger Kyra.
Det är viktigt att hålla fokus på en sak i taget, försök inte förändra flera saker samtidigt. Även om inte allt blir rätt, så se till att få igenom det du försökte från början.
- Ta inte i mer, bara fortsätt på samma sätt tills hästen ger efter och ändrar sig.
Det är ryttaren som måste visa hästen vad som är viktigast, menar Kyra.
- Hästen går som den blir riden, vill man ändra hur hästen går måste man ändra sitt sätt att rida!