Klassen var liten – men segern ändå stor. Och de unga landslagstjejerna Paulina Svensson, Marie Li Korse, Ellen Jönsson, Eira Malmros Manfrinato, Natalie Brixland, Ella Filippa Velander och linföraren Ronja Persson höll tidernas kramkalas i Kiss’n Cry-hörnan inne på arenan när segersiffrorna kom upp på resultattavlan.

- Det är ändå häftigt att kunna säga att vi vannen tävling i Aachen! sa den tidigare gymnasten Marie Li Korse.

 Klassen räknade bara tre lag, två svenska, ett brittiskt. Men prestationerna var starka, resultaten bra. Och organisationen för Aachens Weltfest der Pferdesport sparar inte på krutet någonstans: fullt pådrag, nästan lika fullsatt arena och så småningom värsta prisutdelningen, hela ceremonielet.

- Jag kunde inte låta bli att filma när de hissade flaggan och spelade nationalsången, sa landslagstränaren Daniela Fiskbaek efter segern. Det var första gången någonsin – men jag kunde inte låta bli. Det är något stort med Aachen!

Prestationerna skämdes inte heller för sig.

Det brittiska laget, South Scotland Select, gjorde en ambitiös uppvisning, men hade ett ganska obehagligt tillbud i ett moment när tre voltigörer var uppe på hästen. Alla tre tappade balansen, drog gjorden med sig runt och blev hängande på utsidan under några skakiga ögonblick innan de kunde lösgöra sig och hoppa av.

Laget fick starta om och fortsätta när linföraren hade fått gjorden på plats igen. Det blev en brittisk tredjeplats.

Tvåa slutade laget från Laholm som presterade sin bästa kür under tävlingsdagarna. Fint flyt, inga egentliga svackor. Slutpoäng 7.281. Klassens högsta hästpoäng med 7.205 – och välförtjänt beröm från förbundskaptenen Johnny Fiskbaek:

- Laholmarna var riktigt, riktigt duktiga, menade han. De presterade klart över förväntan. Deras linförare Jenny Bergman har gjort ett fantastiskt jobb med den häst som egentligen är deras andrahäst.

Segrarna från Örestad har ett annat läge.

I deras fall är hästen Akilleshällen.

Klubbhästen Ramati är lagets svagaste punkt. I kürklassen på söndagen fick han 6.560 poäng – där båda de andra hästarna premierades med över 7. De lyfter sina lag.

 - Voltige är hästsport, säger Johnny Fiskbaek. Det blir så tydligt här. Tjejerna i laget har en oerhörd fysisk fitness. De skulle förtjäna en bättre häst.

Likafullt är det i nuläget Ramati som är den tänkta VM-hästen.

- Tjejerna är trygga med honom, säger Johnny Fiskbaek. Han är stabil, det måste man ge honom. Han har också gått framåt under våren.

 Valacken Ramati ägs av medlemmarna i elitlaget på Örestads Ridskola i Malmö. Han står på ridskolan. Under vintern har han varit skadad, men är nu tillbaka. Och han har idag ett annat träningsupplägg än tidigare.

- Min uppfattning är att hästen kan lyftas åtminstone 0,5 poäng under den månad som är kvar fram till VM, säger förbundskaptenen. Vi kan ju faktiskt se att poängen har gått upp ungefär så mycket bara sedan den första utlandstävlingen i Krumke. Där gick han katastrofalt, med under 6 poäng. Nu har han fått 6.5, och det är här i Aachen.

Närmast kommer nu förbundskaptenen att diskutera hästens VM-matchning med klubben, och med linföraren Ronja Persson.

   - Ronja är väldigt duktig med hästen, men vi kommer att göra en lite tuffare satsning, säger Johnny Fiskbaek.

Landslagstruppen ska också få en seriös träningsperiod fram via SM mot VM. En ledig vecka, sedan inga lata sommarlovsdagar direkt.

- Jag tror att även de obligatoriska övningarna kan lyftas med 0,5 poäng på den här månaden, menar Johnny Fiskbaek. Och med den küren de gör kan de gå långt.

Alla är taggade. Resultaten i Aachen ger mersmak.

AACHEN LÖRDAG

Zap, zap, zap. Tempo och flyt och knappt ett enda dött ögonblick. Hästen jämn och stadig. Koreografin originell och genomtänkt – och vad mera är: Team Örestad, den svenska landslagstruppen i voltige, har tagit ett kliv upp i den internationella cirkusen. De är med. De får poäng. Det blir en positiv spiral.

- Det är tredje gången jag ser dem i år och de blir bättre och bättre för varje gång, säger Monika Eriksson, Sveriges internationella voltigedomare och en av de fyra i juryn i getingboet Aachen.

Aachen är tävlingarnas tävling, och den mäktiga CHIO-veckan inleds av tradition just med voltige. 50 hästar från 15 länder, elva lag och totalt en god bit över 100 voltigörer bygger ett häftigt tryck i Albert Wahle-hallen i ena hörnet av den stora tävlingsplatsen.

Biljetterna är slutsålda, läktarna fulla. Voltige har ett visst anseende i Tyskland, och publiken vet vad som gäller: ömsom absolut dressyrtyst, ömsom rena fyrspannsvrålet. Stampningar och visslingar och rop.

Och standarden är hög.
Aachen-hög.

- Det här är den högsta nivån man kan nå, skulle jag vilja säga, anser Monika Eriksson. Några lag fattas visserligen – men de bästa är här. Och klarar man sig bra här, då är det mästerskapsklass.

I konkurrensen gjorde det svenska laget från Örestad fint ifrån sig.

En jämn och säker grundomgång, de obligatoriska övningarna, på fredagen gav sjätte plats bland de elva.

Örestads klubbhäst Ramati gjorde en riktigt bra runda, efter sina förutsättningar, och noterades för 6.795 hästpoäng. Sannolikt en av hans och linförare Ronja Perssons bättre prestationer hittills.

- Äntligen! sa landslagstränaren Daniela Fiskbaek. Äntligen kunde vi bryta den första dagens förbannelse och få till en bra inledning.

En lyckad första runda betyder så mycket, inte minst psykologiskt.
Också voltige är en ren bedömningssport.

Küren på lördagen var sedan också bra. Tempo. Finess. Härlig utstrålning.

Två missar blev det. Två av voltigörerna föll, i samband med ett avhopp. En skakig landning med en hand i marken drog ned poängen för en saltomortal. Helhetsintrycket var ändå absolut ok – och laget fick poäng efter förtjänst:

7.639 och femte plats i küren.

De bästa lagen står sedan i en klass för sig. Där finns inga svaga länkar. Deras hästar har gång och schvung. De rör sig med imponerande samling och bärighet. Poängen trillar in. Den danska hästen i det tredjeplacerade USA-laget fick t ex lagtävlingens högsta notering med 9.175 poäng i küren på lördagen.

Två tyska lag slutade etta och tvåa totalt efter de båda omgångarna: RSV Neuss-Grimlingshausen med slutsumman 8.445 poäng, före VV Ingelsberg på 7.794. De båda lagen från USA blev trea och femma, Österrike knep fjärdeplatsen.

Sveriges Team Örestad slutade på sjätte plats.

Monika Eriksson sätter fingret på en central punkt. Det svenska landslaget i voltige har behov av en häst med högre kvalitet: dels välutbildad, och därmed jämn och stark och balanserad, dels med mer av gång och utstrålning.

Från och med i år har hästens kvalitet fått större betydelse i voltige.

Fyra domare dömer. En av dem tittar enbart på hästen – gångarter, lydnad, jämnhet, samling, balans. Hästpoängen står i varje tävlingsomgång för 25 procent av resultatet.

- Det man nu skulle önska är en häst som går för högre poäng, summerar domaren. Med en bättre häst skulle laget lätt kunna vara fyra eller femma i det här sällskapet.

I lagtävlingen i Aachen startade även klubblaget från Laholm. Med en bra kür och fina hästpoäng sista dagen – 7.050 – klättrade laget från elfte till tionde plats.

Två individuella voltigörer har också kämpat väl i Aachen.

Junioren Elin Härkönen satte en riktig stark avslutande kür och avancerade upp till plats sexton – i seniorklassen, den enda tävlingsklassen. Totalt 7.002 poäng.

Sandra Anderberg slutade som tjugofjärde dam av 26. Världsmästarinnan och Europamästarinnan Joanne Eccles svepte undan allt motstånd och vann, för året i en ny bronsglittrande dräkt och med en sanslös koreografi.

Engelskan står i en klass för sig, i sådant samspel med sin häst, och med pappa John som linförare. Kürpoäng för tekniskt utförande 9.510. Gåshudsvarning!

Resultat i kalendern