Åtta tuffa hinder möter fyrspannskuskarna längs den drygt åtta kilometer långa maratonbanan på lördag. Men innan dess ska varje spann klara av två distanser, en sträcka på 6,84 km i valfritt tempo och en skrittsträcka på 1 km där tidsfel och varje taktinslag straffar sig. Optimaltiden för första sträckan (A) är 27 minuter och för skrittsträckan (D) 9 minuter. En obligatorisk paus på tio minuter är sista anhalten innan kuskarna ger sig ut på sista maratonsträckan (E). Förutom de åtta hindren ska ett antal pliktportar också prickas in längs banan.

Banbyggare Richard Nicoll flörtar med både publik och kuskar med sin maratonbana som han vill ska bli en oförglömlig fyrspannsshow och manifestation för sporten
- Det här ska vara teater, säger han och slår ut med armarna i hinder nummer 3 där lokala skolklassar pyntat pumpor för att ge rätta halloweenstämningen.
Under hoppningens semifinal kommer lampor i pumporna att lysa läskigt i mörkret.

 - Många som kommer hit har inte en aning om vad som väntar dem här ute. Därför ska vi ge dem ett oförglömligt minne. Det här blir en ”show-off” för sporten, både  för tv-kameror och publiken, säger Nicoll som lovar att det ska dundra och plaska ordentligt om VM-banan.
Tre hinder har vatten. Alla har svårigheter, och alla är olika.
- Det gör dem lätta för kuskarna att komma ihåg.
- Både hinder ett och åtta är tekniskt svåra fortsätter Nicoll som tror att hinder fyra hör till de svåraste. Och svenske förbundskapten Leif Larsson håller med.
- Här gäller det att inte tveka vart man ska, säger han och blickar ut över alla vägval i ”Walnut Hill”.
Det blir körigt på lördag även för Leif  som tar cykeln mellan hindren för att hänga med sina kuskar. Maraton är svenskarnas paradgren.
- Det ser inte alltid så snyggt ut. Men det går fort, lovar Leif.

Balansakt. Vissa hinder har bollar som helst ska ligga kvar på sin plats när de tunga fyrspannen dundrat förbi.