När Organisationsprojektets styrgrupp och arbetsgrupper träffades i Stockholm var Carl-Åke Myrsell från Gymnastikförbundet inbjuden för att berätta om hur Gymnastikförbundet arbetat med omorganisationen och vilka erfarenheter man dragit.

Svenska Gymnastikförbundet är på många sätt likt Svenska Ridsportförbundet med en stor ungdomsverksamhet och många flickor bland de aktiva.

Upprinnelsen till Gymnastikförbundets omorganisation var ett önskemål från föreningarna att servicen från distrikten till föreningarna skulle vara likadan över hela landet. För tiotalet år sedan hade vissa av Gymnastikförbundets distrikt ett kansli med anställd personal medan andra distrikt helt sköttes av förtroendevalda som både skulle utveckla och planera verksamheten och dessutom verkställa besluten.
- Vi hade också känslan av att i stället för att ha ett förbund med 18 distrikt hade vi 19 förbund, säger Carl-Åke Myrsell.
Nu har Svenska Gymnastikförbundet en central organisation och åtta regioner.

Carl-Åke Myrsell understryker att den nya organisationen mer har sin grund i att hitta former hur det gemensamma ansvaret och uppgiften att hjälpa, stödja och serva föreningarna ska fördelas snarare än i att göra en ny regionindelning och ny struktur.
I den nya organisationen försöker Gymnastikförbundet att tydliggöra de olika rollerna och ansvarsuppgifterna, och att alla har samma grunduppgift/uppdrag gentemot föreningarna.

- Vi har alltså arbetat mer med vad och hur vi ska vara till bästa hjälp till medlemsföreningarna, än att diskutera de geografiska gränserna för de nya distrikten/regionerna, betonar Carl-Åke Myrsell.
- Förändringen med regionaliseringen innebär så mycket mer än "bara" en omorganisation av våra distrikt. Detta synsätt har varit en framgångsfaktor för vår del. När vi väl blivit överens om vad och hur vi ska hjälpa våra föreningar, blev vår regionala organisation en naturlig konsekvens av det.

Processen till den nya organisationen har inte varit utan problem.
- Vi har gått framåt, stannat upp och gått framåt igen.

Ett steg i processen var att enbart föreningarna fick rösträtt på förbundsstämman.
- Överallt annars hade vi principen en medlem, en röst, varför inte också på stämman? Förbundet är till för medlemmarna och då är det också logiskt att de kan bestämma hur och med vad förbundet ska arbeta.

Processen har nu utmynnat i en organisation med åtta regioner med i de flesta fall centralt anställd personal.
- Arbetsplatserna finns på kanslier ute i landet men personalen är anställd av Svenska Gymnastikförbundet.
- Vi har till exempel organiserat det så att all utbildning och alla kurser hålls på regional nivå med centralt utbildade instruktörer och efter en central utbildningsplan.

Svenska Gymnastikförbundets föreningar betalar medlemsavgift direkt till det centrala förbundet och man betalar för varje aktiv medlem. De regionala förbunden bygger sin ekonomi på bland annat kursavgifter mm och till exempel landstingsbidrag.

- Med omorganisationen har vi blivit mer av ett förbund, säger Carl-Åke Myrsell.
- Vi säger alla att vi är från Gymnastikförbundet och bara i speciella fall lägger man till vilken region, till exempel Syd eller Mellansverige, och väldigt sällan säger vi Svenska Gymnastikförbundet.
- Vi är alla från samma förbund.