Idén med Ridborgarmärket föddes 1978 av det dåvarande Ridfrämjandet. Tanken var en breddmanifestation som riktade strålkastarna på ridskolans vardag och den febrila verksamhet som råder i våra klubbar. Helt enkelt lite glamour i vardagslunken. Gensvaret för breddens egen tävling var enormt - det första året red över 50.0000 ryttare till sig ett glimrande Ridborgarmärke!

Sedan dess har succén bara fortsatt och Ridborgarmärket har blivit en viktig tradition och gemensam aktivitet på många ridklubbar. 2003 var det jubileum - då fyllde Ridborgarmärket 25 år - vilket uppmärksammades i en rad aktiviteter. Så nu är det bara Simborgarmärket som funnits längre och samtidigt har haft fler utövare.
 
Statsministerns fall
Ridborgarmärket har gett ridsporten publicitet. Ja, för stora löpsedlar blir det när kändisar kliver upp i sadeln för att klara av de ridmässiga kraven på skritt, trav och galopp. Ett lysande exempel är när dåvarande statsminister Ola Ulsten ramlade av vid sitt provtillfälle och Expressens fotograf stod med kameran i högsta hugg. Rubriken löd; Blir detta statsministerns fall? 

Kungen kan! 
Det ryktas även att vår egen HM Konungen har ridit till sig ett Ridborgarmärke som fästes på kavajslaget. Med slipsen i full sväng tog Ridsportförbundets ordförande PG Gyllenhammar troget märket varje år.  
  
Miljoner till klubbarna
Ridborgarmärket har också blivit ett viktigt ekonomiskt tillskott till många ridklubbar. Mellan 10 och 15 kr per märkesprov kan klubben själv tjäna. Det innebär att drygt 7 miljoner kronor har kunnat gå rakt ner i klubbkassorna, under de första 25 åren.