Varför avlivas friska hästar?

Insändare 1

På min ridskola har man som policy att avliva gamla men friska trotjänare när de uppnår en ålder av cirka 24–25 år.

De orkar då inte jobba fullt ut i ridskolan och därför ska de ”gå i pension” som det kallas. I själva verket innebär pensionen att de blir avlivade.

Jag blev väldigt upprörd nyligen när det var dags för min gamle favorit att avsluta sitt liv. Han var nämligen fullt frisk och jobbade i ridskolan. 

Jag och hans skötare sa tidigt till om att vi ville få köpa honom för att ge honom några år med riktigt pensionärsliv i en stor hage, lite promenadridning i skogen, tömkörning, etcetera.

Ridskolan vägrade dock sälja honom till oss, med hänvisning till att det är bättre för en häst att sluta sina dagar än att få vänja sig vid ett nytt liv. Är inte detta ett oetiskt förhållningssätt? Att inte ge en frisk häst en chans till en ny tillvaro? Hur ser andra ridklubbar på saken? Vad gör de när hästarna blir gamla?

Eftersom det här är en fråga som verkligen upptar min tid så är jag tacksam för svar från andra ridskolor, veterinärer, och så vidare, hur ni ser på förfarandet att avliva en fullt frisk – men gammal – häst.

”Ledsen icke-hästägare”

Skicka själv till TYCK&TÄNK


Omslag 3 2019
puff-expertsvar

Träning för ryttare

Ridövningar

puff-boktips2

Nytt från förbundet