Häst & Ryttare

Svenske veterinären Peter Kallings har under OS varit ansvarig för dopnings- och medicineringskontrollen av hästarna. Ett uppdrag han utsetts till av det internationella ridsportförbundet, FEI, och London OS-kommittén.  Tillsammans med en engelsk veterinär och tretton assistenter från hela Europa har han sett till att det tagits fler prover än vad man någonsin tidigare gjort på ett OS.

– Vi har testat alla fyra bästa individuellt och någon från de fyra bästa lagen. Man tar den fjärde ifall att en av medaljörerna skulle testa positivt. Då får den fjärde brons och då vill man veta att den är ren, berättar Peter Kallings och fortsätter:

– Utöver dem gör vi också slumpmässiga tester. Vi använder en ”random app” i mobilen, så det är en slumpvalstabell som avgör vilka hästar som testas.

Dopningskontrollstallet ligger bredvid den ordinarie veterinärkliniken, men lite mer dolt och stängt för obehöriga. Hit tas hästen för kontroll, ibland av ryttaren men oftast är det skötaren eller lagveterinären som följer med. Innan dess får ryttarna skriva på att de är medvetna om att deras häst tas in för kontroll och att den som följer med blir ryttarens legala representant.

– Vi har ett stall med fyra boxar och fyra olika stationer med fyra olika provtagningsset och blanketter. Och så har vi två assistenter per häst. När vi testar hästarna väntar assistenterna max en timme på att hästarna ska lämna urin och de flesta gör det inom en kvart. Sedan tar jag och min veterinärkollega blodprover också. Så de flesta hästarna (c:a 85 %) har vi både urin- och blodprov från.

Hela proceduren sköts mycket noggrant och säkerhetsrutinerna är rigorösa. När proverna är tagna får representanten skriva under på att proceduren gått rätt till, varefter de förvaras i ett låst kylskåp. Sedan förseglas de i säkerhetspåsar med sigill och körs varje kväll med budbil – vars dörrar också förseglas – till FEI:s labb i Newmarket. Om det är ett positivt analyssvar på en häst så informerar FEI det aktuella förbundet som i sin tur informerar sin ryttare. Sedan följer en hearing och därpå utdelas ett straff, som blir strängare om det handlar on en förbjuden dopningssubstans än om otillåten medicinering. Ryttaren och det nationella förbundet har rätt att överklaga – så det kan bli en juridisk process.

Inför OS i London har FEI gjort ett intensivt informationsarbete för att sprida kunskap och på så sätt minska risken för misstag. Via broschyrer och hemsidor har information gått ut till såväl lagveterinärer som ryttare och skötare.

– Det finns till och med en app i telefonen där du kan hitta substanserna och veta om de är förbjudna. När det finns medaljer, pengar och prestige finns det människor som gör vad som helst med sig själva och då finns det naturligtvis dem som gör det med sina hästar – för att det är så oerhört betydelsefullt med en olympisk medalj. Därför ha vi hårda kontroller så hästens väl och ve ska skyddas.…

En vecka efter spelens slut kom beskedet från FEI att inga hästar eller ryttare testat positivt för dopning. Ett drömbesked för den veterinärstyrka som arbetat hårt för en ren tävling och god hästhållning.

– Yes! Det var ”Clean Games”. Och det visar att våra ansträngningar har gjort skillnad, säger en nöjd Peter Kallings.

Ruta: Kallings om Kanada-fallet

Under pågående tävlingar stoppades den kanadensiske hopphästen Victor (som reds av Tiffany Foster) från fortsatt tävling. Anledning var att den hade reagerat när man testade för hypersensitivitet, det vill säga överkänslighet på benen.

– Man har ett bra screeningssystem där man kör med en värmekamera och så filmar man med en videokamera. Alla hopphästarna är i princip undersökta likadant och med värmekamera ser man om det är en ”hot spot”, alltså om det är något, om det är på bägge frambenen eller om det är på ett framben som det var i det här fallet, förklarar Peter Kallings och fortsätter:

– Samtidigt har man gjort en klinisk undersökning som är videofilmad, med handskar på så känner man på benen och det är väldigt tydligt på videoupptagningen att den här hästen har mycket ont på ett ställe på ena frambenet. När kanadensiska förbundsledningen fick se videon och värmekamerabilderna så var de helt övertygade om att hästen inte var i tävlingsmässigt skick.

Peter menar att det här testet kan jämföras med mänskliga atleters blodpass. Blodpasset innebär att man kan kolla blodvärden innan start och är det för högt så får de inte tävla.

– Då anses de inte av hälsoskäl vara i tävlingsmässigt skick. Oberoende om det är medvetet fusk, dopning eller skada eller sjukdom. Det är likadant här, hittar man en häst som är överkänslig, då ska den inte tävla, den är inte i tävlingsmässigt skick. Oavsett vad det beror på. Men vi tar ett dopningsprov också för säkerhets skull.

Än så länge är rutinerna med värmekamera lite nytt men Peter Kallings tycker att det går bra och tror att det kommer vara helt accepterat om något år.