Bravissimo Sverige!
En gedigen laginsats bärgade bronset till Sverige i dressyrens EM i italienska Turin på fredagen. OS-kvalet är grejat och nu rider alla fyra EM-ryttarna vidare i Grand Prix Special.
- Det är nog första gången i historien vi har fyra till semifinal, sade en ljublande glad förbundskapten efter bragden, i ett EM som bjöd på massor av nerv och blev historiskt på många sätt.
EM-brons igen till Sverige! Jan Brink, Per Sandgaard, Louise Nathhorst, Tinne Vilhelmson-Silfvén.
Redan efter Louise Nathhorst och Per Sandgaards stabila ritter var det svenska bronset inom räckhåll. Och när Tinne Wilhelmson-Silfvén (gift Silfven sedan i somras) hade gjort sin superritt på Solos Carex var ju så saken så gott som klar. 71,047% var rekord och en ritt som imponerade med mjukhet, självklarhet - och världsklass.
Nu hade ankaret Jan Brink bara att göra som han brukar så skulle bronset vara bärgat.
Men ovanligt nog gick inte planen som planerat.
- Jag tror det var första gången på fem år som jag red under 70-procent-strecket, sade Brink som red ut från banan med 69,208% och en 14:e plats individuellt.
På uppvärmningen kändes allt som det skulle.
- Han tog mig på sängen, säger Brink som blev förvånad när hingsten tappade sugen på banan och inte tycktes svara på tilltal. Det kan ha varit blötan på banan efter nattens kraftiga skyfall eller värmen, eller ingetdera. Men utan nior, med spridda åttor och två spräckta bytesserier i bagaget red Brink mot stallet, något förbryllad.
Desto roligare blev det när han kom tillbaka.
När Englands Emma Hindle inte lyckades leverera den supperritt som skulle till för att sno bronset från svenskarna och som till och med fick se Silvia Ikles Schweiz segla om på målrakan.
Och när bronspengen var så blågul den kan bli.
-Det här var härligt. En riktig lagseger av ett team som jobbar bra ihop, sade Brink och sken åter som en sol.
Tinne och Solos Carex blev bästa svenska ekipage med en individuell sjundeplats.
- Carex var svårtempererad för jag visste inte riktigt hur han skulle reagera där inne på banan och hur mycket jag skulle våga trycka på, sade Tinne som dock hittade den rätta tempen och fick den svåra dressyren att bokstavligt talat se ut som en promenad i parken.
För både Isidor och Orient var det debut i EM sammanhang och för Per dessutom första gången ut som svensk i ett mästerskap.
Hans gamla hemland Danmark lyckades inte kvala till OS men har gott hopp om att få ihop sitt lag genom att ligga högt på rankinglistan.
- Annars får jag väl komma över till Sverige jag med, sade Andreas Helgstrand som slutade tia med blott åttaårige Casmir, en placering högre än Kyra Kyrklund och Max.
Holland historiska guldmedaljörer
För första gången på 45 år tvingades Tyskland kliva ner från EM-tronen. Och upp klev nya Europamästarna Holland, ivrigt framhejade av sina brandgula fans och ledsagade av megastjärnorna Anky van Grunsven och Salinero som samlade ihop dagsbästa 77,458% i GP.
- Jag har vunnit de flesta medaljer man kan vinna men det här är min första lagmedalj och det är mycket speciellt, sade Grunsven.
Holland har under senare år flåsat tyskarna i nacken utan att kunna rubba det stadiga dressyrimperiet. Men idag var det dags.
- Vi åkte hit med förvissningen om att vi kunde ta guld men sen skulle det ju göras också, sade Grunsven som njöt i fulla drag åt bragden.
Hans Peter Minderhoud lade en god grund för det holländska laget med imponerande 70,458% på stoet Nadine som gjorde sin Grand Prix-premiär för bara sex månader sedan.
Laurens van Lieren stannade på stadiga 68,54%. Men mest kyla i det holländska laget hade ändå Imke Schellekens-Bartels som gjorde EM-debut, startade sist och satte personligt rekord i klassen (74,167).
För Isabel Werth gällde det att som allra sista startande i klassen rida på minst 77,99% för att behålla guldet på tysk mark. Hon klarade det nästan, 76,750.
- Jag visste att vi kunde göra det och tog en del risker. I första slutan red jag för en nia men det blev en fyra och jag tänkte shit, nu går det åt pipan.
Medan mästerskapsdebutanten Ellen Schulten Baumer lite blygsamt svarade att hon alls inte förlorat ett guld utan just vunnit silver, var Isabelle av en helt annan uppfattning.
- Klart vi förlorade ett guld. För vi var helt enkelt inte tillräckligt bra. Men i morgon är en annan dag och nästa år ett nytt mästerskap. Då kommer vi igen.
En svensk special
Fyra svenskar rider nu vidare bland de 30 i Grand Prix Special där ryttarna börjar från noll och där de 15 bästa fortsätter till Grand Prix Kür. Medalj delas ut även i specialen.
- Jag rider på så får vi se hur långt det räcker, säger Tinne Wilhelmson-Silfven.
- Jag ska inte ta ut honom på morgonen och göra en kortare uppvärmning, säger Jan Brink som laddar om inför Specialen.
Tummen upp för domarna
Det som från början syntes som en snål tillställning blev i slutänden full pott för domarna.
- Jag tycker det var en mycket bra bedömning igår och idag, sade Per Sandgaards tränare och make Pether Markne som tyckte domarna gjorde ett bra jobb.
- De dömde vad de såg och höll fast vid den låga skalan hela vägen och även när de stora kanonerna kom in på banan. Ibland kan det annars bli lite glädjepoäng när det är mästerskap.
Italiensk premiär
EM i Turin är redan historiskt på många sätt. Bara att dressyreliten rider sitt mästerskap på italiensk mark är faktiskt första gången i dressyrhistorien.
EM i dressyr nationstävling: 1) Holland 222,083 2) Tyskland 220,792 3) Sverige 208,000 (Per Sandgaard/Orient 66,583, Louise Nathhorst/Isidor 67,750, Tinne Vilhelmson/Solos Carex 71,042, Jan Brink/Briar 69,208) 4) Schweiz 205,333 5) Storbritannien 205,042 6) Danmark 202,792
Grand Prix, nationstävling och individuellt kval I: 1) Anky van Grunsven, Holland, Keltec Salinero 77,458 2) Isabell Werth, Tyskland, Satchmo 76,750 3) Silvia Iklé, Schweiz, Salieri CH 74,583 7) Tinne Vilhelmson, Sverige, Solos Carex 71,042 14) Jan Brink, Sverige, Briar 69,208 18) Louise Nathhorst, Sverige, Isidor 67,750 22) Per Sandgaard, Sverige, Orient 66,583