2007-09-03 

 

 

- Briar är en kämpe och det har gått bättre och bättre för varje dag. Idag var han bra framme på mina hjälper men jag kanske hade önskat att han var lite rappare i fötterna, säger Jan Brink.

  
För Tinne Vilhelmson, som genom sjätteplatsen i semin visade högform, höll det inte hela vägen i den musikaliska kürfinalen där Solos Carex inte riktigt ville vara med på noterna.
- Det började trassla redan på framridningen. Det var som om han blev felprogrammerad och sedan gick det inte att programmera om där inne på banan, säger Tinne Vilhelmson som fick problem med galoppanslag redan tidigt i programmet och inte heller fick till paradnummer som ökningar och piaffer.
- När det börjar så där är det väldigt svårt att hämta hem, säger Tinnne som slutade på tolva med 71, 350%.

 

För svensk dressyr blev ändå EM i Turin ett styrkebesked.
- Vi har länge drömt om att ha två ryttare bland topp tio och det har vi haft här, säger Svensk Dressyrs ordförande Antonia Ax:son Johnson som följde EM:et på plats.
- Nu har vi tagit fyra medaljer på fem år. Det här är ett riktigt lyft för svensk ridsport.

 

EM i dressyr Grand Prix Kür: 1) Anky van Grunsven, Holland, Keltec Salinero 85,800 2) Isabell Werth, Tyskland, Satchmo 83,200 3) Imke Schellekens Bartels, Holland, Hunter Douglas Sunrise 81,750 8) Jan Brink, Sverige, Briar 76,000 12) Tinne Vilhelmson-Silfven, Sverige, Solos Carex 71,350

 

 
Ett knyck i sista piaffen kostade möjligen ett par placeringar men det var en Carex i fin form och mycket utryck som drog hem nior för bland annat en mäktig galoppökning.
När många hästar besvärats av den trettiogradiga värmen och det våta och krävande underlaget, tuffade Carex och Tinne på. Inte ens de jättelika bromsarna biter på coola Carex.
- Det verkar snarare som han blir upplivad av surret och allt runt omkring, säger Tinne som liksom många andra dock bär huva på hästen på grund av insekter och ljud.

Jan Brink och Briar där emot kastade både luvan och struntade i morgonpasset inför Specialen, en taktik som skulle visa sig vara helt rätt. Det var en Briar som vi är vana att se honom som klev in och tog banan i besittning. Med närmare 71% och en tionde plats var ekipaget tillbaka i matchen. Trots två brända bytersserier.
- Det är som om underlaget glider undan hästarnas hovar i bytena och då är det lätt att de tappar självförtroendet, säger Brink som dock var nöjd med ritten och att Briar lyssnade på hans signaler.
Men det våttunga underlaget spökade fortfarande för flera ryttare och Brink var bara en i en lång rad ryttare med spruckna bytesserier.
- Det är ungefär som att hoppa 2.43 i höjd med mjölksyra, förklarade Brink känslan när underlaget riktigt suger musten ur hästen.
-  Klart de kan gå många varv där inne trots både underlag och värme, men att göra allt med finess, det är svårare.
 
Nu väntar EM-final för två av de fyra bronsmedaljörerna. Och både Tinne och Jan startar i den andra startgruppen av tre.
- Lite uppförsbacke blir det ju, säger Brink som vid det här laget lagt sig till med vanan att starta bland den sista handfullen ryttare där medaljstriden brukar stå.
- Det sägs att det inte ska ha stå stor betydelse men jag tror det har det ändå.

För Louise Nathhorst och Per Sandgaard började bensinlampan lysa tidigt under specialen.
- Han bara dog, säger Per Sandgaard om Orient.
- Soppatorsk, förklarar Lussan.
Med de två EM-debutanterna Isidor och Orient spände svenskarna bågen men orkade inte riktigt hela vägen.
- Det var en medveten matchning, säger förbundskapten Elisabet Lundholm.
- Tidigare har jag gnällt på dem för att de alltid rider bättre andra dagen i ett mästerskap. Nu blev det tvärtom och det tycker jag är bra.
- Orient och Isidor är två framtidshästar och man ska veta att rida 63% med massor av fel där koefficienterna kostar, är riktigt bra ändå.
- Och inte åker vi över hela Europa för att fegrida, säger en mycket nöjd och glad förbundskapten.
- Jag är övertygade om att alla domare såg att det här bli bra, när det är befäst och klart.

 

Guldet till världsmästarinnan
Den slutliga striden i Specialen kom som väntat att stå mellan världsmästarinnorna Anky van Grunsvens/Salinero från Holland och Isabel Werth/Satchmo från Tyskland. Värlsmästarinnan i klassen, Isabell Werth, som var revanschsugen efter det förlorade lagguldet dagen innan red gjorde en uppvisning som tog andan ur de flesta och vann guldet med en procents marginal till tvåan, Anky.
-Jag är verkligen glad och stolt över Satchmo, sade Isabell.
- Min tränare tyckte jag samlade Salinero för mycket i passagen men jag tycker förstås att passage ska vara en samlande rörelse.
- Men imorgon kommer jag igen med en bättre passage och för att slå Isabell, sade silvermedaljören Anky och log sitt breda leende.
- Det här hade jag inte väntat mig, sade  bronsmedaljören Imkle Schelleken-Bartels, Holland.

 

Grand Prix Special: 1) Isabell Werth, Tyskland, Satchmo 78,360 2) Anky van Grunsven, Holland, Keltec Salinero 77,480 3) Imke Schellekens Bartels, Holland, Hunter Douglas Sunrise 75,920 6) Tinne Vilhelmson-Silfven, Sverige, Solos Carex 73,600 10) Jan Brink, Sverige, Briar 71,880
26) Louise Nathhorst, Sverige, Isidor 63,800 28) Per Sandgaard, Sverige, Orient 63,000