På grund av karantänsregler släpptes hästarna inte in i Australien när det var dags för OS i Melbourne 1956. Istället fick Sverige och Stockholm stå värd för Ryttarolympiaden, som ryttardelen av OS kom att kallas.

OS på hemmaplan betydde framgångar för de svenska ryttarna och det blev tre guldmedaljer i dressyr och fälttävlan.

Det svenska dressyrlaget tog guld. Från vänster: Gösta Boltenstern jr på Krest, Henri St Cyr på Juli och Gehnäll Persson på Knaust.

I dressyren tog Henri St Cyr på Juli dubbla guld, individuellt och i lag. Han försvarade därmed sitt OS-guld från 1952 i Helsingfors. Övriga svenskar i laget var Gehnäll Persson på Knaust och Gösta Boltenstern jr på Krest.

Fälttävlan visar sig bli en mycket krävande tävling. Till terrängen samlas cirka 40'000 åskådare, trots regn och dåligt väder. Regnet gör underlaget halt och lerigt och av 55 startande ekipage fullföljer 41. Endast 12 ekipage går i mål utan fel på hinder.

Bäst lyckas svenske Petrus Kastenman på Illuster som trots två nedslag i den avslutande banhoppningen med god marginal tar guld framför Västtysklands August Lütke Westhues på Trux von Kamax.

Petrus Kastenman på Illuster vid prisutdelningen.

I hoppningen lyckas inte Sverige lika bra och bäste svensk, Anders Gernandt på Röhäll, slutar på 55 fel och en 32:a plats. Hans Günther Winkler från Tyskland tog dubbelt guld i hoppning efter två dramatiska ritter. Efter att i första omgången ha fått en muskelbristning i höften var det in i det sista ovisst om han ens skulle klara att rida i den andra omgången. Här berättar han själv om ritten och sin hjältemodiga häst, stoet Halla:

"Fastän jag vacklade i sadeln och sjönk ihop efter varje språng, fastän jag inte kunde ge henne några riktiga hjälper - jag drev henne blott framåt för att det hela skulle vara över så snabbt som möjligt - fastän allt måste tyckas henne nytt och skrämmande, galopperade min underbara häst lugnt över banan och hoppade varje hinder utan minsta osäkerhet.

Det var som om kaptenen på ett litet skepp gått över bord och navigationen övertagits av styrmannen ensam, som hundratals gånger hade skött rodret under sin chefs ledning.

Man har frågat mig efteråt, om jag stönade under ritten. Många åskådare sade sig ha hört det. Men det var tyvärr inte så. Sanningen är att jag flera gånger skrek högt, vilket publiken tog för eggande tillrop.

Ritten föreföll nästan oändlig. Då jag red genom målet, anade jag blott, att det hade gått ganska bra och att vår lagseger måste vara säkrad. Att jag med min Halla hade gjort den första felfria ritten och därmed också erövrat den individuella guldmedaljen, förstod jag först mycket senare."

Ur antologin Din vän hästen sammanställd av Åke Runnquist 1965

Hans Günther Winkler på hjältemodiga Halla när det begav sig 1956.

Hans Günther Winkler är aktiv inom ridsporten än idag och äger bland annat hästen Alllerdings som svenske Henrik von Eckermann tävlar framgångsrikt med.

Läs mer om ridsporten och OS 1956 på FEI:s jubileumssida