1948
Under 1940-talet avhästades armén och det var fler än de aktiva i SLRC som var oroliga för vad som skulle hända med alla hästar.
Avhästningen innebar att armén hade allt mindre behov av hästar eftersom man började använda motordrivna fordon i allt högre utsträckning. Samtidigt var inte minst staten och armén oroliga för att det skulle finnas alltför få hästar till arméns förfogande om Sverige – i kalla krigets spår - skulle bli utan olja. Därför tillsattes en statlig utredning om hur man skulle kunna upprätthålla antalet hästar och utbilda dem i fredstid. Svaret blev att ridsporten, precis som till exempel simfrämjandet och turistfrämjandet, borde inrätta en ”främjandeorganisation”.
År 1948 bildades därför Ridfrämjandet för att göra ridsporten till ”folksport”. För att främja ridsporten skulle ridskolor kunna få billiga lån till ridhusbyggnader och arméns hästar skulle lånas ut – så kallade ackordshästar. Vidare skulle rabattbiljetter till ungdomar fördelas.
Ridfrämjandet kom i mångt och mycket att bli ridskolornas organisation. Inte minst genom att man tog tag i barn- och ungdomsverksamheten. Organisationen ordnade kurser i föreningskonst och i hur man tar hand om hästar. Man ordnade även märkestagning.
Det var genom Ridfrämjandet som ridsporten kunde få de bidrag till barn- och ungdomsidrotten som staten började fördela under andra hälften av 1900-talet.
Ridfrämjandets utveckling illustrerat i antalet föreningar, enskilda medlemmar och andelen ungdomar. Åren 2000 och 2010 avser Svenska Ridsportförbundet.