Den som inte vågar kämpa vinner inget pris!
Jag vill berätta för er om när mina ponnytjejer tog en efterlängtad tredjeplats i en utav Bohuscupens delomgångar i hoppning.
Bohuscupen är en liten cup som riktar sig till de som inte har tävlat så länge utan är rätt nya på sin sak. Det går i Ld+5 centimeter och är nu dessutom en stilhoppning.
Vi har varit med i Bohuscupen i många år med Kållereds Ryttarförening med lite blandade resultat. Saken är att då vi inte har någon ridskola får man bara ha med tre ekipage där samtliga av de tre räknas. Medan de andra lagen med ridskola får lov att ha med fyra ekipage. Så vi har haft det lite kämpigt där ibland då vi fått på oss ett nedslag eller liknande så är vi snabbt ”ute” ur tävlingen.
Men så denna gången, den 3 april i Alleby 2011, hände det som just vi behövde!
Vi hade tre ekipage med oss och första tjejen går in och gör en kanonrunda, felfri och snyggt ridet. Vi var alla mycket glada. Andra tjejen fick ett stopp i förklassen så vi var lite oroliga inför laghoppningen, men även de ekipaget gjorde mycket bra ifrån sig och höll nollan och gjorde en snygg ritt. Siste ryttaren var självklart väldigt nervös, och det var såklart alla vi andra också. Både familj och vänner var med, och vi såg nu att vi hade en chans att kunna få en placering. I förklassen hade ponnyn hoppat åt sidan så tjejen ramlat av, så visst var det också en bidragande effekt till att vi var nervösa.
Jag drog på mig mitt pokerface, stöttade tjejen och berättade hur hon skulle göra för att få runt sin ponny på banan. Det handlade om tillit, bestämdhet och om att våga, våga lite på sig själv, och tro på sin ponny. När det var dags för våran siste ryttare stod vi alla på spänn, och höll tummarna så gott vi alla kunde!
Och hon gjorde det!!! Hon red bestämt, beslutsamt och gjorde en fantastisk insats. Hon gjorde sin bästa runda! När vi förstått att hon var helt felfri blev det en stor lättnad i ”fanklubben”. Just då struntade vi egentligen i placering eller liknande, vi hade redan nått ett av våra mål. Alla hade hållit sig på nollan och var felfria. Tjejerna var glada och hästarna verkade himla nöjda. Men att vi då dessutom hamnade på tredje plats och fick med oss rosetter och pris hem gjorde förstås det hela ännu roligare.
Att få se tjejerna gå in på prisutdelning och ta emot pris var en oerhört härlig känsla. Så som de jobbat, tränat och kämpat för detta. Att ha fått leda dem igenom detta, stöttat dem och funnits vid deras sida var ett stort nöje för mig. Nu fick man det svart på vitt, man ska aldrig sluta kämpa, eller säga att det ”aldrig” kommer att gå. Allt går om man vill, man får bara inte ge sig!
Tjejerna som red i laget var Hanna Karlsson, Elin Skoglund och Felicia Lund.
Jättekul att våran lilla klubb dessutom hade med oss ett stort gäng som hejade, hjälpte och pushade varandra. Det kallar jag go klubbkänsla och härlig gemenskap. Precis så det ska vara! Heja Kållereds Ryttarförening
Inskickad av: Michaela Görloff, lagledare i Kållereds Ryttarförening